Birsh
Birshen är Barammas flodbrinkars krokiga vattenträd: en låg, bredaxlad art vars vridna stam växer som vore den slagen av rep, där varje fiber låser sig spiralformigt i nästa. Den tvinnade ådringen gör Birsh-veden nära nog oklyvbar och orimligt stark för sin vikt, och de knotiga åldringarna står vinterfloderna och den malande isen utan att böja sig. Ur kronan hänger långa draperier av blekgröna remlövsfransar som svävar i strömmen där trädet lutar sig ut över vattnet, och barken delar sig i små rutformiga fjäll. Inget annat vid floden ser ut som en Birsh, och inget vid floden litar man på som den.
Kännetecken
- Stammens fibrer växer i sammanlåsta spiraler; en Birsh-stock avvisar kilen helt, och brobyggarna hugger ankarstubbar, lagerblock och portstolpar ur Birshens rotved eftersom den aldrig spricker under last.
- Gamla stammar vrider sig knotigare än något annat strandträd, men de unga skotten, Birsh-vidjorna, skjuter pilraka och sega; de skärs till bindningar, flätverk och brobyggarens mätstavar.
- Den bär ingen blomma; sporflätor mognar på remlövens undersidor och sköljs nedströms med Stormtidens första flod.
- Den gror bara i flodskurad mark vid högvattenlinjen, så en gammal Birsh-rad visar vart floden en gång nådde.
- Vinterbar varken böjs den eller bryts; is som tar räcken och bryggor lämnar Birshen stående - därför sjungs kabelsångens beröm, rakare än birsh, åt två håll: mätt mot vidjan är det flodens högsta artighet, mätt mot den knotiga åldringen är det lagets kärvänliga skämt.